Här i Indien så har man olika välgörenhets projekt för att hjälpa dem som har det svårt, en av alla välgörenhetsorganisationer är OWC Oversees women club som jag är med i.
De har många olika projekt för att hjälpa. Flera av projekten går ut på att hjälpa barn ofta föräldralösa eller barn som bor i slummen.
Några av projekten hjälper utsatta kvinnor, ett projekt försöker att få bort pojkar från gängen.
Vi hjälper handikappade, människor som har cancer som bor på ett hocpice.
OWC stöttar även ett härbärge för kvinnor som har blivit utsatta för våld och behöver komma ifrån sina män.
Det jag tycker är konstigt är att ingen av de här hjälpmedelsorganisationerna får någon hjälp från staten. Allt baseras på volontärarbete och insamlingar.
Igår var jag på Anu det är kvinnor som bor i slummen och de arbetar med återvinning som tex Tetrapack som de gör väskor av.
De gör även väskor från rispåsarna som de broderar. De har försäljning av sina väskor.
Man måste gå över en järnvägsbank det vore väl ok om det var i Sverige.
I Indien så är man inte rädd om naturen så järnvägsbanken var en soptipp.
Jag är inte kräsmagad men det här tyckte jag var äckligt.
Något som var väldigt bra är att de som arbetar på Anu får ha med sina barn så man har skola/ daghem till barnen.
De hade ok med saker att leka med för det är skänkt av volontärer.
Men det man fokuserar på i Indien det är att lära sig saker, man ser inte barn som är ute och leker för de är hemma och gör läxorna.
De som arbetar på Anu arbetar från 10-13. (Om de nu kommer till 10, för här i Indien så är inte tiden viktig. Ingen Indier passar tiderna?).
En väska kostar ca 500 rupies som är ca 60-70 kronor.
En del av barnen som bor där vi bor i Palm Meadows de har 1,5 tim enkel resa till skolan?
Jag tycker lite synd om dem.
Alla bilderna som jag visar här är tagna då vi var på Anu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar