Lite mer om olikheterna

Ja nu har vi varit här i 9 månader och de rusar iväg.
Jag hade aldrig trott att det skulle vara så olika med det mesta.
Tex att slå på spisen. Vi har en gasspis och den fungerar väldigt bra. Tack älskling för att vi har haft båt så jag fixar den. Det är också väldigt bra med gasspis då elen försvinner väldigt ofta. Oftast då man ska börja med maten.jag har stått och lagat mat i mörkret och Urban har lyst med ficklampa. Efter ett tag så startar en diseldriven generator och då fungerar bara vissa saker tex fläktarna i taket men inte AC:n.
I köket så fungerar inte ugnen och bara ett vägguttag.
Har haft en sockerkaka som stod i ugnen 4 tim. Den hade jag kunnat skänka till Bofors som krigsmaterial för den var stenhård.

Så är det här med odjur. Jag gillar inte kackerlackor i någon storlek och inte i huset.
Nu har man sprutat huset för andra gången.
De förbaskade odjuren de lever ju i rören som finns intill husen och förra gången de sprutade så var det massor i rören vid ena sidan av huset.

Här i Indien så är det problem med vatten. Vi bor i ett "län" som heter Karnataka.
Grann län är Tamil Nadu och de har mer vatten för de ligger vid kusten och man har dammar med vatten vid gränsen och det strider man om lite då och då.
Vi försöker att inte slösa på vattnet. Vi har en vattenrenare som tappar ur vatten så fort vi tar något ur den. Så jag har köpt en vattentunna som avtappningsvattnet samlas i och den använder både jag och vår trädgårdsmästare.
Är det så att han vattnar här på tomten så får han inte använda slangen då får han och jag böta ca 60 kronor. ( ok han gör det oftast) men vakterna de går och kollar.

Har haft stora problem med min rygg sedan i julas. Satt då och skrev mail på engelska till olika medlemmar på OWC. Det var riktigt ansträngande då jag satt vid datorn mycket.
Fick tips av vårt hus agent om en läkare som tom har behandlat Oprah.
Då skulle han väl kunna fixa mig.
Vi var dit i måndags och han skrämde upp oss ordentligt. Jag fick knappt röra på mig. Han kunde inte hjälpa mig så jag skulle komma tillbaka på tisdag och träffa en annan läkare som var specialist på ryggar.
Vi hade ingen förhoppning på att den andra läkaren kunde hjälpa mig. Vi var där på tisdagen och fick träffa en helt underbar läkare. Han kunde verkligen hjälpa mig. Läkare som arbetar här är ofta utbildade i Europa. Han remitterade mig till en sjukgymnast och jag var där i lördags.

Jag kom in till en liten indisk man i ca30-40 års åldern och han kollade papper och mig. Sedan så fick jag ligga på mage och han manipulerade min rygg med små små rörelser.
Ja ja tänkte jag. Men efter en kort stund så kändes det väldigt bra. Han höll nog på i ca 15 min.
Efter det så hade jag inte ont längre. Var inte stel heller. Ok helt bra är jag inte men mycket bättre.
Ska tillbaka på onsdag och det ser jag fram emot. Den här sjukgymnasten är utbildad på Cambridge i England. Han är en i en grupp av 12 som studerade ihop. Bla tre svenskar en ska vara sjukgymnast åt tenniskillarna.

Nu blir det inget mer om sjukdom eller trassel.
Ska försöka skriva oftare nu.

Väntar på ormfångare till grannenshus men de är redan i ett annat hus och fångar en till orm.

Bild 1-2 vårt hus.
Bild 3 en padda som jag fotade idag.
Bild 4-5 blommor i vår trädgård 5 an kallas lady of the night den slår ut blommorna då det blir mörkt och den luktar underbart.
Bild 6 är vår papaya som vi planterade i augusti.
Bild 7 är min odling på altanen
Bild 8 är ett 3 d pussel.

Saker som kan göra en irriterad

Nr 1 är att du kan inte lita på någon indier. Om du gör det så blir du väldigt besviken.
De passar ALDRIG en tid. Allt ska göras nu man har aldrig någon framförhållning.

En som faktiskt passar tid och som vi litar på är vår driver men han är speciell.

Vår maid brukar komma 30-45 min senare än hon ska. Nu sade jag till henne att det kan löna sig att komma intid. Nu har hon kommit intid sedan jag sa så.
Det håller nog inte i sig.

Indierna skäms inte för hur de uppför sig. Man ser ofta indiska män klia sig i skrevet, det kan de göra fast man står och pratar med dem. Indiska män ser du väldigt ofta att de står och kissar lite överallt? Ska jag in till stan så ser jag nog en 5-6 olika män som står och kissar vid vägen.
Min man var inne mitt i stan då satte sig en indier på trottoaren och gjorde sina större behov mitt på trottoaren. Det är så äckligt med det här. Ok det finns inga offentliga toaletter.
Toaletter på hotell, restauranger och varyhus är ofta så grisiga. Det är pga de använder sig inte av papper utan spolar sig rena med vatten. De stänker ner hela toaletten och det kan se vidrigt ut efter dem. Det här gör både män och kvinnor.

Vä hand är den orena handen och hö hand är den rena handen. Den som då äter med.

Då en indier äter så doppar de allt i sina röror. Med den följden att de blir grisiga ända upp till handleden och det ser inte alls trevligt ut. Många tappar aptiten av att se dem.
Så här på arbetsplatser så sitter indierna för sig själva och ni förstår nog varför.
Många indier kan inte använda kniv och gaffel.
Tex vår maid hon kunde inte använda bestick och när hon var ny hos oss så vågade hon inte äta vid bordet. Hon satte sig i köket eller i trappan till övervåningen.
Många låter maiden sitta på golvet och äta.
Vår maid äter vid bordet med mig. Vi äter samma mat oftast nudlar då jag gillar det.

Indierna är oftast väldigt trevliga de som kan vara lite svårare är medelklass indiern.
De har inget bra sätt, de väjer inte för något och går gärna mitt på dig. De kan också behandla drivern och maiden som slavar och det gillar jag inte.
Det går mycket historier om det.

Det ska ju vara ett högteknologiskt land? Internet är ofta nere. Men det beror också på mottagningen från Sverige.
På vår Vc så är apparaterna från 70 talet. Men fungerar de så använder man dem.
Rtg och lab är uråldriga.

Nej nu är det slut på klagosången ser negativa saker på av längtan efter barnbarnen.

Indierna är fantastiska på mycket de tar tillvara på mycket ta tex Anu väskorna som man gör av tetrapack eller de halsbanden som man gör av papper se bild 2.
Bild 1är tagen på ett nursery eller handelsträdgård. Smart sätt att fixa till blomman.
Bild 3 är tagen i bilen på en byggnadsarbetare. De får verkligen slita och de bor fattigt och farligt med familjen på byggarbetsplatsen. Jag lider med dem i den här värmen.
De bor ofta under presenningar eller i hus gjorda av korrugerad plåt? Hur varmt är det i dem nu?
Bild 4 är från söndagsmarknaden i Vartur.

Paradiset

Nu är vi i Paradiset.
Vi vill inte åka hem till Bangalore, här vill vi stanna.
Det är 2 svenska familjer varav Urban och jag är den ena, den andra är en kollega till Urban.
Han är här med sin fru och barn.
Annars så är det bara ryssar, kineser , indier och några från Japan.

Vi har verkligen njutit och hit ska vi igen.
Ja jag har inte skrivit var Paradiset är men någon kanske har förstått det ändå.
Vi är på Maldiverna och på Paradis Island.
Här äter vi underbar mat ( ingen indisk mat).
Havet och snorklingen är så underbar som du kan tänka dig.
Vi snorklar med fisk som har regnbågens alla färger men vi har även snorklat med hajar.
Ja det finns massor av haj här, det är revhajar och lemonshark.(citronhaj).

Den är gul och inte så stor, jag hade en haj på ca 1 1/2 - 2 m, den var mäktig.
Nu kommer lite bilder.

Bild 1 lite utsikts kort.
Bild 2 morgon bild
Bild 3 trappan ner från vårt hus till havet
Bild 4 min älskling som surfar
Bild 5 utsikt från huset
Bild 6 vår jakuzzi ( troligen felstavat).
Bild 7 vågor som kommer vid revet då tidvattnet kommer in.

Besök i slummen

Jag har alltid tyckt att det är intressant att se hur man försöker att hjälpa de som inte har det så bra.
Här i Indien så har man olika välgörenhets projekt för att hjälpa dem som har det svårt, en av alla välgörenhetsorganisationer är OWC Oversees women club som jag är med i.
De har många olika projekt för att hjälpa. Flera av projekten går ut på att hjälpa barn ofta föräldralösa eller barn som bor i slummen.
Några av projekten hjälper utsatta kvinnor, ett projekt försöker att få bort pojkar från gängen.
Vi hjälper handikappade, människor som har cancer som bor på ett hocpice.
OWC stöttar även ett härbärge för kvinnor som har blivit utsatta för våld och behöver komma ifrån sina män.
Det jag tycker är konstigt är att ingen av de här hjälpmedelsorganisationerna får någon hjälp från staten. Allt baseras på volontärarbete och insamlingar.

Igår var jag på Anu det är kvinnor som bor i slummen och de arbetar med återvinning som tex Tetrapack som de gör väskor av.
De gör även väskor från rispåsarna som de broderar. De har försäljning av sina väskor.
Man måste gå över en järnvägsbank det vore väl ok om det var i Sverige.
I Indien så är man inte rädd om naturen så järnvägsbanken var en soptipp.
Jag är inte kräsmagad men det här tyckte jag var äckligt.

Något som var väldigt bra är att de som arbetar på Anu får ha med sina barn så man har skola/ daghem till barnen.
De hade ok med saker att leka med för det är skänkt av volontärer.
Men det man fokuserar på i Indien det är att lära sig saker, man ser inte barn som är ute och leker för de är hemma och gör läxorna.
De som arbetar på Anu arbetar från 10-13. (Om de nu kommer till 10, för här i Indien så är inte tiden viktig. Ingen Indier passar tiderna?).
En väska kostar ca 500 rupies som är ca 60-70 kronor.

En del av barnen som bor där vi bor i Palm Meadows de har 1,5 tim enkel resa till skolan?
Jag tycker lite synd om dem.

Alla bilderna som jag visar här är tagna då vi var på Anu.

Paradiset

Hej på er igen.
Vi har kommit till Paradiset på jorden.
Det är bara 1 tim och 17 min från det smutsiga Indien.
Vi njuter och snorklar dagarna långa.
Får bättre kontakt den 1 april då vi har hyrt en havs villa.

Lite om vårt besök från Sverige och safari

Ja när det blev sportlov så fick vi besök från Sverige, vår dotter och barnbarn kom men de kom på torsdagen innan sportlovet började.
Vad vi har längtat till de här besöken. Nu är det bara vår "lilla" son som inte har varit här och det gör lite ont. Lilla är han ju inte han är längst. Men vi hoppas att han vill komma på sin semester.

Vi tog det lite lugnt första dagarna då det ju är 4,5 tim tidsförskjutning.
På söndagen så åkte vi till en grannby, ja den tillhör Bangalore. Byn heter Vartur och de hade en festival där. Man har festivaler i varje by som startar tidigt på det nya året och så går det runt.

Bangalore är som en stor utbyggd by lite som jag tyckte att Oslo var tidigare.
Det var massor av indier och de enda vita var vi och alla tittade på oss.
Ja vi väckte allas blickar snacka om att bli uttittad.
De som gick i processionen vände huvudena åt vårt håll.
Det var många utklädda människor och även ladymen.
De arbetar inte enligt vår maid de går och tigger och välsignar människor. Indier ville ta kort på oss men helst sir och Julia. De tyckte att hon var som en docka.

På bild 1 är det vår maid och Julia i folkmassan.

Bild 2-3 är också från Vartur.

Bild 4 är Julia som håller i en blomma som heter Frangipani och den är fantastisk. Som knopp är den liksom vriden och den luktar underbart av honung.

Bild 5 är vår maid med den lilla flickan som föddes samma natt som vi hade haft pudja för henne och mamman. De var glada att det blev en flicka. De bodde i en liten lägenhet med ett stort rum ca3x3 m och innanför så finns det som ett pyttelitet kök och ett litet sovrom. Båda utan fönster. Det var väldigt mörkt där inne och varmt minst 30 grader. Jag hade ju inte gett barnet eller mamman något. Det ska man göra vid pudjan så jag bad vår driver att köpa en bordsfläkt till dem. Det gjorde han och så köpte jag lite kläder till babyn. Det blev uppskattat. Jag tyckte att det var bättre än en till sari till mamman. Hon fick 5 vid pudjan.

Bild 6 är på apor som var vid det stora Banjan trädet. Det var mycket apor där nu men inte då jag och Urban var där.

Bild 7 är Julia vid banjanträdet.

Bild 8-10 är från Julias 11årsdag. Bild 8 är tagen med vår drivers barn som uppvaktade Julia med blommor. Bild 9 då visar Julia sina henna målade händer som vår maids syster har gjort.
Maiden och systern kom på morgonen med den fina dräkten och så klädde de Julia Indiskt. Med bindi och allt. Bindi är pricken i pannan. Julia var som en prinsessa. Bild 10 är på kvällen då vi åt på klubben.

Bild 11 är då Julia badar på kvällen vid klubben.

Bild 12 är tagen då vi åker på safari.

Bild 13-14 är djur vi såg då vi åkte till safarit men på det området. Det ligger i Tamil Nadu som är ett annat län ja egentligen en annan stat för staterna här har sin egen "regering." Government.

Bild 15 är tre killar som satt och spelade vid poolen. En av dem spelade på en didgeridoo.
Det var festligt att se.

Bild 16 är vår sjuka dotter. Hon fick lunginflammation då hon kom ner hit. Både hon och hennes pappa åt penicillin. Terese fick det på kvällen före vi åkte på safari. Hon var väldigt sjuk hela tiden.
Då vi åkte på olika saker så hade vi de som arbetar där som tittade till henne.
Terese svullnade i fingrarna och på söndagsmorgonen
då vi skulle åka hem då var hon skållande röd över hela kroppen.
Då hade hon slutat ta penicillin men det fanns kvar i kroppen. Hon fick en allergisk reaktion på penicillinet.
Det är inte kul att vara 5,5 tim från ära och redlighet. Mitt ute i djungeln.
Vi fick kalla på Fantomen??

Nej i små byar så finns det hål i väggen apotek. Jag gick in och köpte cortisontabletter som jag petade i henne lite då och då. Hon blev sämre och sämre. Fick stickningar i ansiktet.
Jag vet ju vad som kan hända. Men det var bara att bita ihop och inte säga något till någon i bilen.
Julia sov och vår driver körde. Efter ca 6 tim så var vi i Bangalore och då åkte vi till vår " VC".
Där fick hon injektioner och annan behandling. Vi fick åka dit dagen efter också.
Ja det blev ett litet äventyr med spänning?

Bild 17 är tagen på vägen hem men vi är i djungeln. Vid vägen så växer det träd men de flesta är döda. Det ser ut som en spökskog. Det är elefanterna som dödar träden. När de inte är bra i magen då äter de av barken på träden. Det är som medicin för dem. Då dör träden. Så vår guide han var inte glad på elefanterna han tyckte att de var för många. De döda träden ät teakträd.

Bild 18 är en grön träd orm som var vid parkeringen. De som hade Resorten kom och berättade att det var en grön orm i ett träd vid parkeringen. Nästan alla skyndade dit utom Terese och Urban. De satt kvar och undrade vart alla tog vägen. De tyckte inte att det var något att se. Fegisarna. De satt och undrade? Vart tog alla vägen??
Jag och Julia skyndade dit.

Den Resorten vi var på heter Jungle Retreat och vi åkte dit pga att de har trädkojor som Julia och Terese sov i. De kunde då se hur djur kom till poolen och drack vatten. Det var tre öppna väggar i trädkojan. Men det fanns både toalett och dusch där. Det fanns även en dubbelsäng och ett stor t myggnät. Terese kände sig trygg under myggnätet. Det var mest rådjur som vi såg där runt poolen. Terese och Julia hade påhälsning av ett djur mitt i natten. Julia säger att det var en apa.
Men de såg även en ödla där.
När man skulle ta sig till sin stuga eller trädkoja så fick man inte gå själv utan man fick ha en ranger med sig. Urban och jag fick åka Jeep vår stuga låg långt bort.

På kvällen den första dagen så åkte vi på en jeeptur utefter en torkad flod och på småvägar. Vi fick se apor, elefanter, en svart björn, sambar, påfåglar, en Kingfisher ( en underbar blå fågel) en bluebird , och så såg vi en mousedeer.
Det var ett knepigt djur, den var inte stor som en mellanstor hund ungefär.
Den har ett mushuvud men den har en rådjurskropp. Kolla gärna upp det. Det finns bra bilder på den. Sambar är ett stort hjortdjur.

Bild 19 är Julia som väntar på mat på Resorten.

Bild 20 är på Julia här hemma på klubben i poolen. Där njöt hon.

Fast Terese var väldigt sjuk så fick vi ändå en fin resa även Terese då vi såg väldigt mycket på bilresan både till safarit och hem. Fågellivet är väldigt rikt här. Vi såg en mängd olika små fåglar som kallas sunbirds.
Vi såg även pelikaner som stod i vattnet i en sjö.
Ja vi var på annat också men det tar jag nästa gång.