Först en föreläsning om våld i hemmet. Det var en kvinna som är politiker som var här och pratade om det. Om kulturen. Jag vill inte skriva mer om det här men ni kan läsa länken. Det är tyvärr obehaglig läsning.
Man kan även läsa om man vill annars hoppa över det.
http://www.google.com/url?q=http://genderbytes.wordpress.com/petition/the-50-million-missing-campaign-kampen-mot-folkmordet-pa-kvinnor-i-indien/&ei=1_h4UPf5EIvPrQeGqYDYCQ&sa=X&oi=unauthorizedredirect&ct=targetlink&ust=1350107103280257&usg=AFQjCNGvTmHU2fEaAjNVdmTno3ADMrcR5w
Nu ska man ju inte tro att alla har det så som det står i länken men det förekommer och är inte ovanligt.
Det är bara så att man måste göra något åt förövarna här då de alltid går fria.
Vår maid är även rädd då hennes stora flicka går i skolan. Barnen är inte fredade där heller. Vill ni läsa mer om det så kolla på internet.
På onsdagen så var jag på Road trip där man sökte volontärer som vill arbeta med barn.
Först så kom vi till baracker byggda med lecablock och murat över.
Där var det ett dagis/Asraya som byggnadsarbetarnas barn kom till.
De var där hela dagen och fick leka, näringsrik mat och lite utbildning.
Alla var rena och fina och verkade glada.
Nästa Asraya var ett fd barnhem det enda som hade adoptioner till Sverige.
Man har idag inga adoptioner då regeringen har gjort det så svårt att adoptera. Förr tog det ett år med papper nu tar det två år. Därför så har man slutat med alla adoptioner.
Det kommer foton på det.
Man har även skyddsboenden för kvinnor som har råkat illa ut.
Man har även ett projekt med att ta hand om pojkar som har kommit in i gäng för att få dem att sluta och att istället ge dem utbildning och ett arbete.
Vi var sist till ett Asraya i slummen och där fotade jag inte.
Men barnen var rena och fina. Är de smutsiga så ringer man efter mamman och hon får hämta barnet och bada det. Sedan får barnet vara på dagiset men barnen ska vara rena. Det är viktigt med god hygien och det vill man lära ut till de som bor i slummen.
Torsdag så var vi på Leela Palace och sedan var det lunchbunch i Whitefields nära där vi bor.
Det är verkligen berikande att hela tiden prata engelska.
En morgon vaknade jag upp och pratade engelska med Urban.
Det har han roligt åt och det bjuder jag på. Nu förstår jag varför han är så trött.
Bild 1,2, och 5 är från barnhemmet.
Bild 3 och 4 är från dagiset för byggarbetarnas dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar